Om att hantera sorg efter stor förlust
Dagar blir veckor som blir månader som blir år... tiden går och livet återvänder, att det varit en tuff tid kan jag vittna om. Jag har ibland tänkt på alla dem som sagt att de vill förstå, eller att de inte kan förstå, att de inte kan sätta sig in i vad det innebär att förlora ett barn...
Mitt svar har varit att nej det vill du inte förstå för jag skulle inte ens önska min värsta fiende det.
Jag tänkte idag att jag kanske skulle ha bjudit med någon av dem på resan in i förtvivlets värld, tagit någon, kanske dig i handen och sagt:
-Ja visst kom så ska jag visa dig... Vid kanten till den bottenlösa brunnen som är fylld av sorg, ångest och förtvivlan skulle jag släppa taget om handen och be dig hoppa...
Var inte orolig skulle jag viska... jag är redan där nere så jag tar emot dig. Tvivlet skulle lysa i dina ögon och jag skulle med en varsam knuff peta dig över kanten och låta dig falla...
Sedan skulle vi sitta där i mörkret och du skulle få känna hur livet sakta rinner ur dig, du skulle höra suset i öronen och ett eko av röster i huvudet med frågor som mal runt utan att kunna besvaras du skulle gråta för allt som inte längre är givet och för allt som inte längre kan göras...
Ställer du dig upp så står du med halva benen nerkörda i den gyttja som jag redan trampat upp efter månader här... Ingen idé att försöka du kommer bara fastna ännu hårdare.
Efter ett tag skulle du be mig att få slippa vara kvar, du skulle snegla uppåt mot den lilla glimten av ljus långt ovanför... där långt upp där är världen, den världen där alla andra befinner sig, i den världen där alla andras liv går vidare som om ingenting har hänt...
Jag skulle skrattande ta din hand och tillsammans skulle vi äntra den världen, för livet är här och nu. Jag skulle tacka dig för att du ville följa med så jag fick visa dig avgrunden, men samtidigt skulle du få lova att aldrig mer vilja vara i någon annans sorg eller vilja förstå fullt ut, vi som sörjer behöver starka människor omkring oss som håller oss uppe, hellre det än någon som följer med ner...
Gå med kärlek
Kommentarer
Trackback
