Hårfärgens välsignelse och förbannelse...
Hårfärg kan vara både en förbannelse och välsignelse... Jag skulle utan den vara silverfärgad i hela skallen, första gråa håret vid 23 års ålder och sen har det bara rasat utför, men å andra sidan utan att jag lidit så mycket för jag har alltid älskat att färga mitt hår.
När jag var yngre typ i tonåren så hade jag allt från rosa till blått hår och de senaste 10 åren har det vart mest varit en blandning av röda nyanser tills jag blev övertalad för några månader sedan av min dotter att färga det svart.... coolt och snyggt men INTE när det blir en utväxt!
Kontrasten mot det silverfärgade blir så stor så jag ser helt kal ut i hårbotten när håret växer ut någon cm...
Så just nu sitter jag med en färgcreme i huvudet och resultatet ska bli blåsvart, problemet är att jag inte för mitt liv kan komma på vilken färg jag ska välja om jag skulle vilja byta färg, svart dominerar ut allt och är svårt att täcka med annat. Kanske slutar med att jag får göra en Brittney och titta nära på en trimmer =) vad kan man annars göra?
Läs även andra bloggares åsikter om Hårfärg, trimmer, gråhårig, Brittney
När jag var yngre typ i tonåren så hade jag allt från rosa till blått hår och de senaste 10 åren har det vart mest varit en blandning av röda nyanser tills jag blev övertalad för några månader sedan av min dotter att färga det svart.... coolt och snyggt men INTE när det blir en utväxt!
Kontrasten mot det silverfärgade blir så stor så jag ser helt kal ut i hårbotten när håret växer ut någon cm...
Så just nu sitter jag med en färgcreme i huvudet och resultatet ska bli blåsvart, problemet är att jag inte för mitt liv kan komma på vilken färg jag ska välja om jag skulle vilja byta färg, svart dominerar ut allt och är svårt att täcka med annat. Kanske slutar med att jag får göra en Brittney och titta nära på en trimmer =) vad kan man annars göra?
Läs även andra bloggares åsikter om Hårfärg, trimmer, gråhårig, Brittney
Kommentarer
Trackback
