Så det var det! Ny tid i mitt liv, välkommen!
Nu har jag blivit firad, och som nybliven 40-åring så kan jag bara säga att det är liksom ingen skillnad... =)
Jag skrev igår att jag kanske inte är någon krisdrabbad typ... det är en sanning med en hel del modifikation.
Jag har så klart som alla andra drabbats av kriser små och stora och även enorma...där även extentiella funderingar varit stora... men jag tror att jag använt mig av mina kriser på ett sådant sätt att jag har gått lite starkare ur dom, jag har inte låtit dom ta överhand utan tillåtit mig själv att vara delaktig i mina egna känslor, vänt negativt till positivt om inte omedelbart så efteråt när jag funderat på vad det var som hände... Då har insikten kommit att just den krisen nog var en bra kris att ta sig igenom!
Att vara nära sig själv och lära känna sitt eget jag och att förstå sina reaktioner kan vara svårt, det finns dom som går genom livet som ångvältar och kör sitt race, och dom tänker att så här är det, så här har det alltid varit och så här kommer det alltid vara för lilla jag kan ju inte förändra något eller någon! ...
Kan vara en sanning i sig, om man väljer den sanningen! Man kan inte förändra så mycket i sin omgivning men man kan förändra sitt sätt att se på den och bestämma sig för hur mycket energi man ska lägga på att reta upp sig på saker man ändå inte kan förändra... eller hur mycket energi man ska lägga på att försöka få andra att bli som man själv vill... och frågan är, vill man verkligen att andra ska bli lika en själv... nej jag tror inte det för vem skulle man då ha diskussioner med, och vem skulle man då ha att reta sig lite på i sin omgivning om alla var som man själv, tyckte och tänkte exakt lika huuu hemskt skulle det vara ... eller hur?!
Jag har tagit ledigt några dagar för att njuta av min nya tid, egentligen var det för att förbereda en mottagning till helgen, men alla bestämde sig för att dom ville komma just igår... och jag föll för grupptrycket, hastade ihop lite gott att äta och dricka en del dammråttor fick ligga kvar i hörnen och de som kom fick ta det som det var! men jag tror att det var ganska lyckat... och nu är känslan åhhh skönt nu är det gjort avklarat för denna gång!
I morgon ska jag ägna några timmar att skrutta runt i skogen jag och en vän brukar dra ut ett par ggr / år och leta svamp... hon hittar medans jag lider av svamblindhet!! Ni kanske tror att jag skojar men det måste finnas något som heter så... för medans hon fyller korgen med läckra svampar så kan jag stå och beklaga mig över att jag inte hittar en enda!!
Om hon då kommer dit där jag är så kan hon säga ... Men Herre Gud!! Så slänger hon sig ner framför mina fötter, och jag tror hon fått någon rejäl knäpp eller blivit hög av skogsluften... ska just säga att "Hallå... du behöver inte knäböja för mig", när jag hör henne utropa "Du står ju mitt bland massa trattisar!!!"
Ja ja... what to say? Svampblindhet vad annars?
Andra bloggar om: Fira, kris, förändring, livet, svamp, blindhet
Jag skrev igår att jag kanske inte är någon krisdrabbad typ... det är en sanning med en hel del modifikation.
Jag har så klart som alla andra drabbats av kriser små och stora och även enorma...där även extentiella funderingar varit stora... men jag tror att jag använt mig av mina kriser på ett sådant sätt att jag har gått lite starkare ur dom, jag har inte låtit dom ta överhand utan tillåtit mig själv att vara delaktig i mina egna känslor, vänt negativt till positivt om inte omedelbart så efteråt när jag funderat på vad det var som hände... Då har insikten kommit att just den krisen nog var en bra kris att ta sig igenom!
Att vara nära sig själv och lära känna sitt eget jag och att förstå sina reaktioner kan vara svårt, det finns dom som går genom livet som ångvältar och kör sitt race, och dom tänker att så här är det, så här har det alltid varit och så här kommer det alltid vara för lilla jag kan ju inte förändra något eller någon! ...
Kan vara en sanning i sig, om man väljer den sanningen! Man kan inte förändra så mycket i sin omgivning men man kan förändra sitt sätt att se på den och bestämma sig för hur mycket energi man ska lägga på att reta upp sig på saker man ändå inte kan förändra... eller hur mycket energi man ska lägga på att försöka få andra att bli som man själv vill... och frågan är, vill man verkligen att andra ska bli lika en själv... nej jag tror inte det för vem skulle man då ha diskussioner med, och vem skulle man då ha att reta sig lite på i sin omgivning om alla var som man själv, tyckte och tänkte exakt lika huuu hemskt skulle det vara ... eller hur?!
Jag har tagit ledigt några dagar för att njuta av min nya tid, egentligen var det för att förbereda en mottagning till helgen, men alla bestämde sig för att dom ville komma just igår... och jag föll för grupptrycket, hastade ihop lite gott att äta och dricka en del dammråttor fick ligga kvar i hörnen och de som kom fick ta det som det var! men jag tror att det var ganska lyckat... och nu är känslan åhhh skönt nu är det gjort avklarat för denna gång!
I morgon ska jag ägna några timmar att skrutta runt i skogen jag och en vän brukar dra ut ett par ggr / år och leta svamp... hon hittar medans jag lider av svamblindhet!! Ni kanske tror att jag skojar men det måste finnas något som heter så... för medans hon fyller korgen med läckra svampar så kan jag stå och beklaga mig över att jag inte hittar en enda!!
Om hon då kommer dit där jag är så kan hon säga ... Men Herre Gud!! Så slänger hon sig ner framför mina fötter, och jag tror hon fått någon rejäl knäpp eller blivit hög av skogsluften... ska just säga att "Hallå... du behöver inte knäböja för mig", när jag hör henne utropa "Du står ju mitt bland massa trattisar!!!"
Ja ja... what to say? Svampblindhet vad annars?
Andra bloggar om: Fira, kris, förändring, livet, svamp, blindhet
Kommentarer
Trackback
