Hur skulle man själv orka...
Inte ens de vildaste fantasier kan få mig att förstå hur Engla´s mamma orkar med ovissheten, att se hur natt avlöser dag, nya nätter som övergår till nya dagar utan svar, bara fler timmar fyllda med svarta hål av förtvivlan. Kanske är vi skapta att klara extremt psykiska påfrestningar under en tid, det ligger säkert i våra gener från urminnes tider.
Vi som inte lever med ovisshet om vart vi har ett älskat barn kan nog inte sätta oss in i hur man som förälder reagerar... Jag vet att några i början till och med spekulerade i om mamman själv var inblandad i försvinnandet orsaken skulle vara att hon inte var så hysterisk och uppriven...
Överlevnadsinstinkt är en av dom starkaste instinkter vi har, och jag tror att i ett sådant här läge slår instinkten till med full kraft och man stänger helt enkelt av vissa känslomässiga receptorer i hjärnan, man blir superskärpt och får oanade krafter som gör att man orkar ta sig runt och förbi alla svarta hål av förtvivlan, men det finns en gräns för hur länge en människa orkar.
Vi som inte lever med ovisshet om vart vi har ett älskat barn kan nog inte sätta oss in i hur man som förälder reagerar... Jag vet att några i början till och med spekulerade i om mamman själv var inblandad i försvinnandet orsaken skulle vara att hon inte var så hysterisk och uppriven...
Överlevnadsinstinkt är en av dom starkaste instinkter vi har, och jag tror att i ett sådant här läge slår instinkten till med full kraft och man stänger helt enkelt av vissa känslomässiga receptorer i hjärnan, man blir superskärpt och får oanade krafter som gör att man orkar ta sig runt och förbi alla svarta hål av förtvivlan, men det finns en gräns för hur länge en människa orkar.
Jag hoppas Engla hittas snart, för som mamma vill man säkert bara ha ett svar...
och jag hoppas att vilket svar hon än får så ska det finnas hjälp för att orka gå vidare...
och jag hoppas att vilket svar hon än får så ska det finnas hjälp för att orka gå vidare...
Jag låter ljuset av hopp brinna vidare....
Läs även andra bloggares åsikter om Familj, Engla, barn, bortrövad, ljusKommentarer
Postat av: Borthy
Hej! Ja det är verkligen förskräckligt! Det är så obeskrivligt svårt att tänka på det och ta in ett barns försvinnande. Jag klarar inte ens att förstå hur mamman klarar sig. Hoppas av hela mitt hjärta att hon kommer hem vid liv.
Trackback
