Cyberspunken

Mitt i livet med livet som insats...

Två ljus får brinna...

När alla ljusen tänts efter att sista  hoppet släckts, en tanke hos mig stilla väcks... En fråga som ekar utan svar, kanske ändå den lilla  flickan var, för god och fin för att vara kvar...
Hur annars kan man med ord förklara, varför hon så ung skulle få sin egen plats i en änglaskara...



Ett ljus för Engla & ett för alla andra barn som för tidigt fått lämna jordelivet... vila i frid...

---

Läs även andra bloggares åsikter om Engla, ljus, frid

man kan inte finna ord....
Jag kan heller inte för mitt liv begripa hur denna grymhet kan få finnas.

Jag får panik när jag ser barn i englas ålder ute och går själva. Jag har lust att att plocka upp dom och köra hem dom, så dom inte ska va ute själva på gatorna.
Men det kan man ju inte göra... man får ju bara hoppas att det inte dyker upp nån sjuk jävel...
Usch säger jag....
Jag är tillräckligt nojig när ungarna är ute, sånt här gör det inte direkt lättare...