Överlevnader... i Påsktider

Det handlar om överlevnad, ät massa onyttigt,  godis, ägg och fett tills du nästan spyr och skölj ner hela den saliga blandningen med öl snaps och annan alkohol...  På den tredje dagen ser du om du överlevt och återuppstår från dom  halvdöda gör du det så fixar du att gå till jobbet den fjärde eller femte dagen!

Denna högtid fyller som dom flesta andra svenska högtider upp kvoten av ångest och misär i svenska hem, förväntningar ska infrias och måtten ska hållas, vilket för många är en utopi.

Jag läste för ett par dagar sedan Marcus Birro´s artikel i Aftonbladet  där han på ett rakt och väldigt klokt sätt talar om alkoholism och skam. 

Dom egna erfarenheter jag har är tragiska och har präglat min barndom, och till visst del är det något jag lever med varje dag. Men för mig är det sedan länge ingen skam att säga att min mamma var blandmissbrukare, att hon valde sprit och tabletter framför sina barn. 

Det fanns en tid där skam och jag gick hand i hand, där frågor om min mamma besvarades med en axelryckning där jag under inga omständigheter ville prata om henne eller ens orka bry mig.
Jag tror hon har det bra där hon är nu, hon gick bort 57 år gammal/ung.

Jag har gjort andra val, och dom är jag stolt över, jag är absolut ingen nykterist men jag vet vad jag mår bra av, och festar jag så vill jag även må bra dagen efter. 
 
Jag har haft vänner på min resa genom livet som vuxen som jag sett fastna i alkoholfällan.... Jag har sett en nära vän förvandlas från en sund hälsosam glad tjej  till en försupen bitter  tant  under loppet av 10 år, jag har försökt prata med henne och sett alla steg hon gått igenom, förnekelse, skammen, mer förnekelse, kapitulation, och valet...   För jag är övertygad om att alla har ett val, det kommer ett läge i alla sjukdomstillstånd där man får välja. Hon valde alkohol...  Jag valde bort henne som vän... där står vi idag.

Alkoholism är en sjukdom.... eller? Är den självvald, eller är det som Marcus Birro skriver i sin artikel ett citat:
"Jag valde inte den där sjukdomen. Den valde mig. ...".
Skulle man kunna jämställa alkoholism med cancer... ? En sjukdom som är politiskt korrekt, som kan drabba vem som helst var man än befinner sig på samhällstegen och som inte gör någon skillnad på om du vill eller inte... kan det verkligen vara så? Om det är så, så vill jag nog ändå vidhålla att valet finns kvar.
En cancersjuk skulle nästan aldrig neka behandling när sjukdomen är konstaterad...
Men en alkoholist gör det ofta, alltså väljer att stanna kvar en lång stund i sin sjukdom...

Jag tror på människans kraft, det handlar om att bestäma sig, att våga göra aktiva val, vissa val som vi gör påverkar oss själva direkt, men de påverkar även andra i våran absoluta närhet.

Läs gärna Marcus Birro´s blogg han skriver väldigt bra även om annat =)

Jag hoppas alla haft en bra påsk , det har jag haft =)
Tjingeling... var rädda om varandra, kör försiktigt...



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer
Postat av: majsan67

mycket tänkvärt...

Vill man vara sjuk eller inte?
Ingen vill ju ha cancer, och man tar emot behandling... tyvärr så har man ju inte alltid valet där, att bli frisk...

Men .... jag funderar.... HAR man alltid ett val när blivit sjuk i alkoholism? Om man står utanför och ser någon gå ner sig... så kan man ju tycka det... men hur är det för den som är mitt i de?
KAN dom alltid välja.. ja kanske från början då det faktiskt är ett medvetet val, att ta till alkoholen... men när dom "fastnat"... är valet då enkelt?

Jag har precis som du sett det på nära håll.... man är arg, lessen, besviken..... trots det så fortsätter personen..
Jag vet inte.... om det alltid går att välja??
Det går ju egentligen inte att veta, om man inte varit där... eller??
nä nu flummar jag ;)

Hoppas du får en fortsatt trevlig påskhelg ;)

2008-03-23 @ 14:11:54
URL: http://majsan67.blogg.se
Postat av: Jag själv..

Majsan67, det är ju just det man funderar på, om det finns ett val och vart valet då inträffar... jag tror att man i förnekelsens alla faser inte har ett val.. men den dagen man kapitulerar och kommer till insikt om att man har ett problem som skadar både sig själv och andra... då är man mottaglig för val. Men visst, det finns säkert många som inte kommer till den insikten någonsin, eller som väljer att inte se att det är ett problem, alkoholism är lurigt det ska gudarna veta, men människans styrka är stor när hon väl bestämt sig så kan vad som helst hända... =)

2008-03-23 @ 19:16:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0