Vinterdäcken av.... och stag utan stadga
Hoppsan... det var ett tag sen jag skrev inser jag när det sista handlade om att jag bokat tid på verkstan för däckskifte... Det besöket slutade för övrigt med att dem fick byta stabiliseringstaget på min Ford... ett garantijobb då de hade haft den inne 2007 för byte.
Det är underligt med verkstäder... min Ford har kostat mig ca. lika mycket i reparationer som den kostade i inköp... jag har ta mig f** bytt allt som går att byta ehh okej inte riktigt men snart så :) att sälja den idag skulle vara väldigt oklokt.
Stabstaget var en sådan sak som byttes efter att jag bad verkstan felsöka då jag hade ett jäkla klonkande så fort jag körde på ojämn mark... dom bytte det och det vart tyst... i en månad! Sen började oljudet igen... tillbaka till verkstan som inte kunde hitta vad felet var... jag fick helt enkelt stå ut med ljudet.
Jag frågade också på besiktningen och svaret där var att... Ja ja man får räkna med att det låter lite om bilar vi ser inget som är fel, bara att skruva upp stereon så tänker du inte på det...
Så jag har åkt och poppat musik i 2 år
I två hela år har det klonkat och bonkat från bilen på ojämn väg och sådana finns det gott om i kvarteren där jag bor...
Tills för en månad sen när jag bytte mina däck och de konstaterade att stabiliseringstaget glappade igen, och det var ju "bara" 2 år sen det byttes så det går på garantin!
Hmmm.... jaha... schysst då får jag något bytt gratis inte för att jag märkt av det på något sätt att det skulle vara glapp... (för klonkandet kunde väl inte bero på det... jag hade ju frågat en månad efter sista bytet...)
Behöver jag säja att bilen numera är tyst?!
Så i två år har jag åkt med ett felaktigt stag som resulterade i ett klonkande ljud, detta visste jag ju var fel när jag kom till verkstan efter förra bytet... men man tror gärna på dem som ska kunna sitt jobb... say no more... nu njuter jag av att stänga av stereon och lyssna på väg & motorljudet det räcker ibland... Oh... fick lust att ta en tur med bilen tystnaden...
Men nu kommer vi till en underlig liten detalj i min hjärna... Den kan inte släppa tanken på att det snart kommer att börja klonka o bonka igen! festligt eller hur? Jag är ju en optimist i vanliga fall så varför denna tanke, varje dag så förväntar jag mig att det ska börja låta illa hmmm sjukt ju, undrar om jag behöver terapi, kanske Mekonomen kan betala några sessioner som plåster på såren.
Två år är lång tid... traumat är kännbart... håller den bara tyst ett par månader till så kanske värsta fasen är över.
Det är underligt med verkstäder... min Ford har kostat mig ca. lika mycket i reparationer som den kostade i inköp... jag har ta mig f** bytt allt som går att byta ehh okej inte riktigt men snart så :) att sälja den idag skulle vara väldigt oklokt.
Stabstaget var en sådan sak som byttes efter att jag bad verkstan felsöka då jag hade ett jäkla klonkande så fort jag körde på ojämn mark... dom bytte det och det vart tyst... i en månad! Sen började oljudet igen... tillbaka till verkstan som inte kunde hitta vad felet var... jag fick helt enkelt stå ut med ljudet.
Jag frågade också på besiktningen och svaret där var att... Ja ja man får räkna med att det låter lite om bilar vi ser inget som är fel, bara att skruva upp stereon så tänker du inte på det...
Så jag har åkt och poppat musik i 2 år
I två hela år har det klonkat och bonkat från bilen på ojämn väg och sådana finns det gott om i kvarteren där jag bor...
Tills för en månad sen när jag bytte mina däck och de konstaterade att stabiliseringstaget glappade igen, och det var ju "bara" 2 år sen det byttes så det går på garantin!
Hmmm.... jaha... schysst då får jag något bytt gratis inte för att jag märkt av det på något sätt att det skulle vara glapp... (för klonkandet kunde väl inte bero på det... jag hade ju frågat en månad efter sista bytet...)
Behöver jag säja att bilen numera är tyst?!
Så i två år har jag åkt med ett felaktigt stag som resulterade i ett klonkande ljud, detta visste jag ju var fel när jag kom till verkstan efter förra bytet... men man tror gärna på dem som ska kunna sitt jobb... say no more... nu njuter jag av att stänga av stereon och lyssna på väg & motorljudet det räcker ibland... Oh... fick lust att ta en tur med bilen tystnaden...
Men nu kommer vi till en underlig liten detalj i min hjärna... Den kan inte släppa tanken på att det snart kommer att börja klonka o bonka igen! festligt eller hur? Jag är ju en optimist i vanliga fall så varför denna tanke, varje dag så förväntar jag mig att det ska börja låta illa hmmm sjukt ju, undrar om jag behöver terapi, kanske Mekonomen kan betala några sessioner som plåster på såren.
Två år är lång tid... traumat är kännbart... håller den bara tyst ett par månader till så kanske värsta fasen är över.
Kommentarer
Trackback
