Cyberspunken

Hej hej bloggen <3

 

Tittade in här nu denna soliga vårdag... fråga mig inte varför. Troligen för att kanske finna lite av mitt gamla liv mitt gamla jag som var mer fyllt av energi än det har varit de sista åren.

Vad har hänt... jo, antagligen alldeles för mycket på alldeles för kort tid. Men nu har det blivit lite lugnt så nu finns åter tiden att reflektera, hantera och gå vidare.

 

Jag har förlorat min dotter, psykisk ohälsa förtärde henne och sänkte henne tills hon inte längre orkade... hon blev ännu ett offer för en usel vård, socialtjänst och samhälle som inte har kunskap eller resurser för att ta hand om de människor som hamnar i svår depression och ångestproblematik med olika diagnoser inom neuropsykiatri.

 

De sista årens uppgångar och fall för min dotter har slitit på mitt mamma-hjärta jag har stridit för hennes rätt till adekvat vård och behandling. När sedan allt ser ut att ha gått rätt med en bra tid på ett behandlingshem och ett bättre och stabilare mående så sätter den kommunen som hon har bott i under hela sin uppväxt käppar i hjulen och nekar henne ett LSS-boende trots att hon har behov av det och trots att en annan kommun redan utrett att hon inte klarar sig i en egen lägenhet med endast boendestöd...

 

Två veckor efter det beskedet den 2 dec 2015 hittas hon i sin säng på behandlingshemmet död efter en överdos av sina mediciner. Så himla onödigt, så förbannat ledsamt och frustrerande jag, vi alla hade ju fått henne att överleva alla andra gånger, jagat henne satt polis att leta efter henne, peppat henne, fått henne att se sin egen del i en framtid och nu när hon ju var "färdigbehandlad" och hade börjat planera för den framtiden i livet så händer det som inte får hända...

Ännu en ung människa som väljer bort livet som åter igen blev för svårt att leva. Inte för att hon ville dö, utan för att hon just i den stunden inte orkade leva...

Hur överlever man som mamma det att förlora sitt barn... det gör man inte, man bara tar ett andetag i taget och låter livet passera en stund, en lång stund tills man åter orkar planera lite längre fram än till nästa andetag.